Är det så att ni vet någon som lider av det så ska ni göra som SCÄ sa till min morsa att göra. Ta bort alla stora speglar och gömm vågen. Först och främst ska ni genast säga till en förelder till den utsatta!! Det måste ni göra, hur ont det än gör, men föreldrar är lite så att dom inte vill inse vad som händer. Min morsa vägrade inse när hennes kunder (hon jobar med naglar) och mina danslärare frågade om mig, mina vänner fick mig att inse vad jag höll på med. MINA VÄNNER!!! Fatta?! Jag tackar dom idag för att dom gjort det, som sa till min morsa, men hon ville inte inse och idag har jag ett stort hål i mitt hjärta för att mamma inte märkte något eller ens ville inse, hon måste ju sett att något var fel... Jag tackar mina vänner idag för allt och för att dom försökte få morsan att inse och så ber jag om ursäkt för det jag fått dom att må så dåligt av all oro jag utsatt dom för. Det är hemskt. Men mamma.. jag önskar att hon vågade inse något och gära något åt det. Så om ni har någon kompis, säg till föreldrarna och få dom att inse eller ta kontakt med skolsköterskan! Den utsatta kommer att hata er för att ni gör det, men när hon väl fått hjälp kommer hon kyssa dina fötter för att du gjorde något åt det, för att du brydde dig. Du är en äkta vänn om du gör något åt det. Vare sig du är en jävligt nära vänn eller inte ens hälsar på hon/han, säg till någon vuxen som du litar på. Din mamma kanske, då tar hon antagligen och hjälper dig, en lärareDu kommer själv må bättre dessutom. Du kan då ha hjälp ett liv. Sjukdomen är jävligt farlig. Minsta lilla symtom säg till föräldrarna att hålla koll, innan det är för sent.

Visst, idag har jag kvar några syntom men jag vet kan inte kalla mig fet. Alla säger att jag är jävligt smal men inte läskigt smal längre, men jag ser mig som en normal människa. Men grejen är, tjejer och killar.. hur mycket eller lite ni än väger så är det bara en siffra. Är man nöjd med sin kropp ska man skita i vad vågen säger. Vågen styr inte din kropp. Alla har olika kroppar och kroppsbyggnad, så man ska inte jämföra med andra, jämför med dig själv bara. För asså, det är normalt för dig att kanske väga 55kg eller 40kg och vara 160cm lång. För mig är det normalt att väga strax över 45kg. Är jag fet? Är jag fet för att jag väger nästan 47kg? Nej. Om man jämför med andra som är både längre än mig och lite större än mig, så finns det sånna som väger mindre än mig. Det är bara dumt att jämför sig med andra när det gäller vikten. Så tjejer och killar, skit i vad vågen säger, det är bara en jävla siffra som förstör din hjärna och ditt självförtroeende. Skit i den, släng den! Mamma har gömmt vågen hemma och jag måste erkänna att det känns så mycket bättre!

Nu är det Gea som skriver. Jag sitter hemma hos Elli och vi har suttit och diskuterat om att vi båda tycker att jag borde hjälpa andra genom det jag gått igenom för inte så länge sen. Jag har tänkt på det länge och snackat om det med flra stycken, men jag har aldrig riktigt vågat. Tänk vad alla kommer tycka om mig? Kommr folk tänka att jag vill skryta om skiten?

Det jag vill hjälpa andra med är att besiva att anorexi är så mycket mer än vad folk tror och har hört. Jag vill hjälpa andra att förstå vad jag har gått igenom och att andra ska förstå hur jobbigt jag har det än idag. Sen vill jag få folk att inse att det inte är något att leka med, det är inget kul att skämta om. Detta är ett känsligt ämne för mig, men det känns bra att kunna hjälpa andra. Ställ gärna frågor, anonyma eller inte, jag svarar mer än gärna.

Men jag ska börja med att berätta lite fakta.

Från att väga 48.5 kg till att väga 35 kg och vara 158.5cm lång. Jag slutade växa och hamnade i depression. Idag tar jag depressions piller och kämpar för att bli frisk. Jag ser mig som frisk, men jag vet att jag inte är det ..än. Eller jag kommer alltid vara Anorektiker men jag kommer inte alltid att ha Anorexia, visst det är jävligt lätt för mig att halka in i dom spåren igen. Anorexi är inget som man kan kalla sig för bara för att man svalt sig själv. Det finns något som kallas Ätstörning, som mer än typ 50% av alla ungdomar idag har/har haft (tror 50... xD). Anorexi är inget man kan välja att få, man kan ju inte välja att få ADHD lixom! Det sitter psykiskt, att svälta sig själv och spy när man väl äter är som en bivärkning, eller vad ska jag kalla det?

inga bröst, ingen rumpa, mina revben och allt.. ni ser ju själva! Är detta snyggt? Idag har jag 75C i BH strl och visst, min rumpa är inte stor men jag har en iaf om man jämför med på bilden (tänk på att jag svanka......) Har inga bilder då jag vägde som minst men hära vägde jag strax under 40kg. Jag och Jannki på bilden.

Elli och kanske andra kommer gästblogga och skriva om hur det va som ''åskådare'' eller vad man nu ska kalla det. Jag får en jävla ångest varje dag för att jag vet hur jag fått dom att må.. det är hemsk och darför vill jag att andra ska få veta hur hemskt det är. Inte bara för den som är utsatt för sjukdomen utan också för dom i min omgivning.